bibbibopp

Japp datan segade sig ju rätt fett igår...tålamodet kanske inte va det bästa ;)

 

Så julen... Den kan ju förknippas med så mycket. Stress å annat elände, men oxå glädje.

Många av mina jular som barn va inte så jävla roliga. Oftast så visste ja att pappa kände sig ledsen för det inte fanns pengar till alla julklappar som ja å syrran ville ha. Men va berodde det på egentligen?

Jo han valde ju att köpa sprit för pengarna. Mamma gjorde alltid så gott hon kunde  hon hade liksom inte så fett med pengar. Men hans sjukdom (alkoholismen) gjorde bort honom totalt. Älskar min pappa ändå!

Ja visste aldrig hur julen skulle börja eller sluta. Skulle ja komma te pappa å han va nykter el full? Skulle ja somna å vara ledsen över hur allt slutade?

Min mamma gjorde allt hon kunde ( i mån av det hon visste) för att vi skulle ha det så bra som möjligt. 

Hon min klippa!

Idag kanske ja önskar att ja talade om för henne hur ja egentligen hade det, men ja ville skydda min stackars pappa...hmm stackars barn.

Så därför tycker ja att det på jul ska förbjudas alkohol! Det är barnens dag! Barn ska absolut inte behöva känna rädsla och otrygghet på denna underbara dag.

Inga föräldrar som är stressade över att allt måste vara så perfekt. Å för att kunna slappna av så tar de till spriten! Eller å det e ju jul så då måste vi ta en öl som blir två som blir tre mm. Det viktigaste är ju inte att köttbullarna smakar bra utan att man är tillsammans!!

 

Idag har jag gjort något som nog ingen någonsin skulle tro att ja skulle göra.

Jag har tagit steget att prata med den människan som har gjort mig fruktansvärt illa. Jag har bett om ursäkt för mitt beteende. Även om det kanske inte hade behövts en ursäkt från min sida!

Känslorna i detta är blandade. För egentligen vill ju mitt ena jag förgöra henne totalt! Det andra jaget vill ju bara att allt ska vara bra. Det känns som en sten har lättat från mitt hjärta. Har känt både illamående å lättnat. Ilska å ledsamhet. Lycka å rädsla.

Jag har inga förväntningar på nåt.

Men att ha kunnat åstakomma ett hej för första gången på 3 år är för mig stort och jag känner mig stolt!

Jag hoppas att någon annan kan förstå att ja verkligen försöker att bli en bättre människa!

 

Till alla där ute... gör era val med omsorg och försök att se det finns inte bara en väg i livet!