Måndagar...
Hur kommer det sig att måndagar alltid blir ett samtalsämne? Man möter människor och frågar hur det e, svaret men får är... usch det e ju måndag du vet. Allt e på nåt segt.. Mina måndagar är ena veckan helt underbara men andra veckan helt förjävliga. Denna måndagen e en förjävlig måndag. Två av mina barn har nu startat sin vecka hos sin pappa och ja ser dem inte förran nästa måndag som då e helt underbar.
Min förjävliga måndag består av ångest över att jag har blivit arg på mina underbara barn under tiden de varit hos oss. Men va fan det ska ja ju inte ha egentligen, ja e ju inte mer än människa...eller?? Får man som mamma bli arg, får man skrika å bli helt galen?? Ja tänker hela tiden att nästa gång de kommer så ska ja inte bli så arg på dem utan försöka vara mer pedagogisk. Hmm lär väl skita sig som vanligt. De lär väl sätta igång å bråka som de brukar göra, de e ju syskon.
Kan ju inte påstå att ja å min lillasyster va speciellt goda vänner jämt. Konstigt det här med syskonkärlek.
Va hos min bästaste gamlaste mormor idag. Tillsammans med henne blir ja så lugn. Hon e en mycket fin människa!! Åt middag med mamma å mormor, myspys säger ja bara... Så lite bra måndag blev det iallafall :)
Ajja nu ska ja spana in tv:n, kanske blir det ett bad.
go natt på er min änglar
En morsas eviga dilemma du tar upp. Nästa gång så ska jag..... Måste räcka till..... Älskar dom mig verkligen....
Tror att det är så att barn är otroligt anpassningsbara och att de för det mesta älskar sina föräldrar, även om man inte alltid räckt till. Kram
