Tiden går...
Jahopp nu va det måndag igen. Fan veckorna går så fort. Ibland känns det som man inte ens hinner blinka förrän det e en ny dag eller ännu värre en ny vecka. Det e väldigt sällan tiden står still. När man väl vill att den ska göra det så går det ännu fortare. Trist...
Denna veckan består mest av att måla, vi ska äntligen fixa vårt sovrum. Fy fan va skönt, det har verkligen sett ut som F.A.N där. Ska bli kul att få göra nått nytt. Man kanske till å med kan bli av med lite demoner som sitter fast i väggarna. Hoppas det!
Det ska målas med snäckvit färg å självklart ska det bli en fondvägg (så jävla ute egentligen tror ja men vem fan bryr sig ). Fondväggen ska bli grafitsvart. Tror det kan bli snyggt. Ja funderar på om ja ska göra nått mönster på den svarta väggen men ja har inte bestämt mig. Hmm gubben kanske ska få va med å bestämma ;)
Å sen har ja nåt å se framemot... vi ska faktiskt vara barnlediga. Min underbara jobbarkompis ska låna lillan över natten. Så ja å gubben ska te min syrra å dricka öl å umgås. Ska bli kul å få vara lite pojkvän å flickvän en stund. Det va ett jävla tag sen vi va det. I allt detta med barn å jobb e det lätt att man glömmer bort varandra. Man blir liksom bara några som rapporterar läget på hemmaplan. Ja tror kanske inte kärleken tar slut men på nåt sätt så stannar den upp. Å ja tror att om man låter den stå stilla för länge så blir det jävligt svårt att få tillbaka den där gnistan.
Ja kan ju säga att ja har en ganska knepig kille. I helgen så gick han iväg för att handla...kom tillbaka med hur fina underkläder som helst. Å ja kan bara säga en sak ja förtjänade det absolut inte. Men han kan på nåt sätt vända negativa saker till positiva..bara sådär!?! Jag önskar ja va mer som han när det gäller det. Jag e tacksam för att han orkar med mig. Som sagt ja e inte lätt att leva med.
Det senaste har det inte varit riktigt som vanligt mellan oss. Det beror väl på mig mest tror ja. På nåt sätt så hamnar ja i nån deppsvacka där allt bara känns tungt å svart. Ju längre tid ja e sån desto svårare e det för mig att ta mig därifrån. Ibland e det så illa att ja inte längre vill va med i detta liv. Säger inte att ja e självmordsbenägen men ja blir bara så trött på allt. Speciellt mig själv. Det e ju faktiskt bara ja som kan ta tag i mig själv. Men ibland önskar ja att nån (utan att ja ber om det) bara håller om mig å säger att saker e inte så jävliga som du tycker.
Just nu känns livet lite lättare, varför vet ja inte men skit samma.
Ajja nog med deppsnack nu ska ja måla de sista listerna sen hoppa i sängen å vänta på att min andra hälft kommer å fyller upp resten av den
Denna veckan består mest av att måla, vi ska äntligen fixa vårt sovrum. Fy fan va skönt, det har verkligen sett ut som F.A.N där. Ska bli kul att få göra nått nytt. Man kanske till å med kan bli av med lite demoner som sitter fast i väggarna. Hoppas det!
Det ska målas med snäckvit färg å självklart ska det bli en fondvägg (så jävla ute egentligen tror ja men vem fan bryr sig ). Fondväggen ska bli grafitsvart. Tror det kan bli snyggt. Ja funderar på om ja ska göra nått mönster på den svarta väggen men ja har inte bestämt mig. Hmm gubben kanske ska få va med å bestämma ;)
Å sen har ja nåt å se framemot... vi ska faktiskt vara barnlediga. Min underbara jobbarkompis ska låna lillan över natten. Så ja å gubben ska te min syrra å dricka öl å umgås. Ska bli kul å få vara lite pojkvän å flickvän en stund. Det va ett jävla tag sen vi va det. I allt detta med barn å jobb e det lätt att man glömmer bort varandra. Man blir liksom bara några som rapporterar läget på hemmaplan. Ja tror kanske inte kärleken tar slut men på nåt sätt så stannar den upp. Å ja tror att om man låter den stå stilla för länge så blir det jävligt svårt att få tillbaka den där gnistan.
Ja kan ju säga att ja har en ganska knepig kille. I helgen så gick han iväg för att handla...kom tillbaka med hur fina underkläder som helst. Å ja kan bara säga en sak ja förtjänade det absolut inte. Men han kan på nåt sätt vända negativa saker till positiva..bara sådär!?! Jag önskar ja va mer som han när det gäller det. Jag e tacksam för att han orkar med mig. Som sagt ja e inte lätt att leva med.
Det senaste har det inte varit riktigt som vanligt mellan oss. Det beror väl på mig mest tror ja. På nåt sätt så hamnar ja i nån deppsvacka där allt bara känns tungt å svart. Ju längre tid ja e sån desto svårare e det för mig att ta mig därifrån. Ibland e det så illa att ja inte längre vill va med i detta liv. Säger inte att ja e självmordsbenägen men ja blir bara så trött på allt. Speciellt mig själv. Det e ju faktiskt bara ja som kan ta tag i mig själv. Men ibland önskar ja att nån (utan att ja ber om det) bara håller om mig å säger att saker e inte så jävliga som du tycker.
Just nu känns livet lite lättare, varför vet ja inte men skit samma.
Ajja nog med deppsnack nu ska ja måla de sista listerna sen hoppa i sängen å vänta på att min andra hälft kommer å fyller upp resten av den
Kommentarer
Postat av: Christina
Du har egentligen mycket att vara glad över. Deppa inte ihop för att ungarna eller du själv inte e glada jämt. Ungarna blir snart så stora så du bara ser någon liten skugga av dom ibland och vad ska du då göra av all TID??
Trackback
